Hej Christel Iversen, Personligt Ombud i Värmland sedan 18 år!

Du har nu arbetat som Personligt Ombud i 18 år, du var med och startade upp verksamheten, vad kommer du ihåg som var de största utmaningarna då?

Den 18 februari 2002 var min första dag som Personligt Ombud, där satt vi, Åsa och Jag i en lånad lägenhet och tittade på varandra och undrade vad vi skulle uträtta? Anna-Greta kom med varsin telefon, perkolator och en dammsugare samt våra riktlinjer i form av ett meddelandeblad från Socialstyrelsen och sen var det bara att dra igång arbetet. Efter ca 14 dagar fick vi tillgång till vår lägenhet som blev fylld och inredd av oss tillsammans.

Vi fick börja med att informera om vår nystartade verksamhet genom att besöka ett flertal olika myndigheter med utgångspunkt från meddelandebladet. Ingen förstod vad vi skulle göra eller vilken roll vi skulle ha och inte vi heller? Jag trodde kanske att någon skulle veta att en ny yrkesgrupp var på intåg men det fanns inte ens en upptrampad stig att finna. Den första tiden gick till att ordna en arbetsplats och att informera om att vi fanns, Det tog ett tag att få starta upp klientarbetet men till slut fick vi en rivstart med svårt sjuka klienter. Utmaningen då bestod mest av att hitta den nya yrkesrollen och att hitta rätt i målgruppen.

Vilka utmaningar ser du idag 18 år senare?

Den största utmaningen i dag som jag möter i mitt arbete är det växande utanförskapet. En stor del av våra klienter kämpar med rätten till ersättning från Försäkringskassan. Det skapar stor oro hos den enskilde och ofta en hopplöshets känsla när man inte vet om man kan klara sin försörjning nästa månad. Försäkringskassan har sin definition på arbetsförmåga och arbetsförmedlingen ställer andra krav, Detta leder ofta till att många av våra klienter faller emellan stolarna och hamnar oftast hos kommunen med ekonomiskt bistånd.

Digitaliseringen och den effektivisering som idag sker inom våra myndigheter har många goda fördelar för den enskilde men det stänger också många ”dörrar” för en stor del av vår målgrupp. Det är viktigt och nödvändigt för många med fysiska möten och att aktuella kontakter samordnas och hålls i. I vårt uppdrag att lotsa vidare och leda klienten till rätt insatser och det stöd som individen behöver för att komma vidare i vardagen kan jag allt oftare känna mig ensam om. Frågan om VART och VEM man ska lotsa till väcks allt oftare.

Vad är det som gör att du 18 år senare har kvar samma arbete?

Jag har förmånen att ha världens roligaste jobb! Mitt arbete innebär frihet under ansvar. Jag får själv planera min dag och ta ansvar för att det blir bra för både klienter och myndighetspersoner. Vi har hela tiden fått vara delaktig i verksamhetens budget och utveckling. Jag har träffat så fantastiska människor i mitt arbete och det har gett mig mycket glädje. Jag känner mig uppskattad av mina kollegor, chef och arbetsgivare och det är viktigt. Arbetet innebär även svåra möten med människor som är väldigt utsatta och det kan vara svårt ibland. Jag tror att man måste ha distans till både sig själv och omgivningen och göra sitt bästa och det som är möjligt.

Vad ser du har hänt som är bra under dessa år kopplat till målgruppen och vad framförallt känner du finns kvar som behöver utvecklas?

Stigmatiseringen av målgruppen har luckrats upp en del och det finns en större förståelse för hur och vad en psykisk funktionsnedsättning kan innebära för den enskilde. Alla fungerar olika! Det är ett arbete som måste fortsätta och framför allt finnas med i de utbildningar som riktas mot yrken där man möter individer med psykiska funktionsnedsättningar. Vi måste börja redan med skolan för att ge alla barn samma möjligheter.

När det gäller ett av våra uppdrag att påvisa brister i våra samhällssystem för att alla ska få en fördel av vårt arbete, finns det mycket kvar att göra. Värmland har lagt ett fokus på att utveckla metoder för att dokumentera och påvisa våra erfarenheter. Det arbetet pågår på många olika håll i landet och tillsammans försöker vi att samordna och lyfta det gemensamt.

Något övrigt du vill lägga till?!

Tack för alla fantastiska möten!

/Christel

 

Du gillar kanske också...